Länge leve mobilen…

… INTE!
I augusti förra sommaren följde Sandra med mina föräldrar till Dagges sommarstuga utanför Nyköping. En stor händelse för Sandra som inte varit hemifrån en hel vecka tidigare. Som resepresent köpte vi en liten rosa mobil så att hon skulle kunna ringa oss när hon ville.

Den här mobilen har varit illa ute många gånger. I princip varje vecka har vi febrilt letat efter en borttappad mobil. Den har legat under sängen, i tvättkorgen, i skolväskan och kvar på skolan. Den har också många gånger varit nära att hamna i tvättmaskinen då Sandra är urusel på att tömma sina fickor innan hon slänger kläderna i tvättkorgen. Hittills är det ”bara” pengar, lappar, stenar, tuggummin och godis som blivit tvättade.

Tills nu. I princip samtidigt som jag satte igång tvättmaskinen började Sandra att springa runt och leta efter sin mobil. Kanske borde jag ha fått några onda aningar, men det fick jag inte. Det fick däremot Tommy och tillsammans gick vi ned till tvättstugan för att gå igenom tvättkorgen. Och då såg vi den. I tvättmaskinen. Åkandes runt runt. Luckan gick inte att öppna ens om vi stängde av tvättmaskinen, så vi ställde snabbt om den på snabbläget 15 minuters snabbtvätt.

Under stora protester fick sedan Sandra försöka torka mobilen med hårtorken. Vi fick faktiskt igång den en stund, men den fick frispel och spelade alla tänkbara truddelutter. Sedan dog den. Högst upp på Sandras önskelista inför födelsedagen står nu – en mobil. Men OM hon får en ny mobil blir det inte en liten mobil. OM hon får ytterligare en mobil så ska det vara av den modell som fanns när mobilerna introducerades. En jättelåda med handtag som inte går att tappa bort eller råka tvätta!