Ja, vår duktiga tidsplanering över renoveringen spräcktes redan första veckan! Sandras rum, som vi startade med, är snart klart och Tommy har nu också börjat på vårt.

Men, snart är rummet klart och då har vi också lite före och efterbilder att visa upp!

Annonser

Hon hade kunnat blivit kvar!

31000000728 17, 2008

I går var det äntligen dags att få hem Sandra! Det har varit så tyst och tomt utan henne hela veckan. Jag och Tommy hade tänkt att passa på och gå på bio så mycket som möjligt eftersom det är svårare med barnvakt nu när vi flyttat. Och vad blev det av det? Ja, vi stressade faktiskt iväg på tisdag kväll, kvällen innan Sandras hemkomst. Men, nu var det i alla fall dags att få hem henne!

Sandra var inbokad hos Norweigan från Arlanda till Umeå och skulle landa på eftermiddagen. På förmiddagen ringer min pappa och säger: ”Hej! Har du läst villkoren för Sandras flygbiljett?” Ehhh, nej svarar jag. ”Ja, det står att även barn måste kunna legitimera sig vid flygresan. Och hon har ju inte sitt pass med sig!”

Ja just det! Passet ligger i säkert förvar här i Umeå! Vad gör man då?
Jag ringde Norweigan som trodde att det kanske skulle kunna gå bra. Hon var ju ensamåkande barn och då måste de som lämnar och hämtar visa legitimation. Och det borde ju räcka! För säkerhetsskull blev jag hänvisad till någon koordinator på Arlanda. Jättetrevlig och hjälpsam människa som lovade att det inte skulle bli några problem!

Och det blev det faktiskt inte heller. Så igår vid 18-tiden landande Sandra i Umeå. Det var en mäkta stolt Sandra som eskorterad av personalen gick mot ankomsthallen. Lyckligt ovetande om att hennes hemresa hade kunnat blivit fördröjd avsevärt!

Vi kiknade av skratt…

25000000741 17, 2008

I måndags kom mina föräldrar på besök. Anledningen till besöket var att hämta Sandra för att ta henne med till min morbrors sommarstuga utanför Nyköping. En hel vecka ska Sandra vara där innan hon flyger hem (ensam – vilket var väldigt viktigt för henne!) på onsdag nästa vecka.

Sandra är fullständigt betagen av min morbror, som på något sätt får alla barn att fullständigt avguda honom, och hon har sett fram emot resan länge nu. Enbart för att få träffa ”Dagge daggmask” som hon kallar honom. Och för att få bjuda honom på skämtgodis, vilket hon alltid ”lurar” honom med. Den här gången hade hon köpt en godis som hoppar iväg när man öppnar papperet.

I måndagskväll när mina föräldrar kommit satt vi alla fördjupade i kvällstidningarna. Plötsligt ser jag en krönika där min morbror Dagge står omnämnd i Expressen. Jag citerar:

”När riksmordkommissionens chef Dag Andersson ställer frågan till Anders Eklund förvandlas den över 100 kilo tunge lastbilschauffören till ett barn. 
Rösten är ynklig, darrar. Den manlige auktoriteten med den mörka rösten har kommandot. Eklund lyder. Han erkänner Pernillamordet och snart dirigerar Eklund, som kan allt om vägar, kartor och hur man hittar till ställen, poliserna till platsen där Engla ligger.”

Inte för att det egentliga innehållet i artiklarna eller händelserna är speciellt roligt, snarare tragiskt, men beskrivningen av Dagge får oss i alla fall att kikna av skratt. Fast det är ju klart, vi känner honom som den otroligt snälle, roliga busiga Dagge som mjauar till Sandra, hoppar långhopprep och köper busgodis på Buttericks innan vi kommer. Beskrivningen var i alla fall kul och om man ska gå efter beskrivningen i tidningen så får vi nog vara glada för att vi känner honom på ett helt annat sätt än i hans profession!

Londonresan

18000000758 17, 2008

Nu har jag och Sandra precis kommit hem från vår resa till London. Som vanligt känns de tre dagarna i London alldeles för korta!

Vi flög med SAS, har inte lärt oss någonting, och blev ”givetvis” flera timmar försenade när vi skulle i väg från Arlanda i måndags. Precis när vi kom till Paddington Station med Heathrow express gick ett larm och hela stationen invaderades av vakter och poliser som utrymde stationen. Varför vet jag fortfarande inte. Stressade iväg till hotellet för att lämna väskorna och ta en snabbdusch innan vi tog tunnelbanan över hela city för att gå på utställningen om Tutankahmun i O2. Utställningen var sådär tyckte både jag och Sandra. Om man varit i Konungarnas dal och Karnak-templet i Egypten så föll utställningen lite platt med sina bilder och filmer från de båda ställena.

På tisdagen shoppade vi loss i London och tillbringade över två timmar på Hamleys – ett av världens största leksaksvaruhus. Trots den långa tiden var det svårt att få Sandra därifrån. På kvällen gick vi på musikalen High School Musical, anledningen till resan. Och den var faktiskt riktigt bra tycker till och med jag. Fast ont i öronen hade jag efteråt – tänk flera tusen barn som skriker rätt ut under nästan hela föreställningen!

Onsdagen tog vi det lugnt innan vi åkte ut till flyget. Satt på en pub och skrev vykort och åt glass i stora lass och tittade på slottet.

Det kändes totalt fel att inte åka över Rödöbron när Tommy hämtade oss på Umeå flygplats. Och inte var det så jättekul att komma hem till ett hus fullt med flyttkartonger och sängarna i vardagsrummet. Men, men…

Under resan kom i alla fall min nya dator så i dag har hela dagen gått åt till uppackning, installationer och överflyttning av dokument. OCH starta upp min Iphone!!!

Jag har den!

12000000732 17, 2008

I ett år har jag gått och väntat och suktat och nu har jag äntligen en! Vad jag pratar om? Iphone såklart!

Det har verkligen kliat i fingrarna att köpa en från USA och låsa upp den, men eftersom jag inte vet hur det går till och om det verkligen fungerar så har jag snällt fått vänta. Och tillbringat tiden med att läsa alla tester och artiklar. Visst känns det lite som att man är en datanörd, men alla som känner mig vet ju hur fäst jag är vid allt som tillhör Apple! Det är ju bara att gå till våra hundar – en Mac, en Macintosh och Jazz skulle ha blivit döpt till Apple (om jag hade fått bestämma!)

Och så var det äntligen dags för Sverige premiär. Givetvis hade jag och Sandra lyckats boka in frisörbesök exakt den tiden som jag trodde att Telia-butiken öppnar i Umeå – kl.09.00 på morgonen. Därför utrustades Tommy med fullmakt och mitt körkort och snäll som han är begav han sig till butiken strax före kl.9 på morgonen.

Väl där visade det sig att butiken öppnar kl.10.00 och att det redan var kö utanför. Efter en timme i kö, strax innan butiken skulle öppna, ställde sig de inhyrda väktarna (!!!) på plats vid dörren. Alla fick könummerlappar och fick instruktioner om hur köpen skulle gå till (inget spring i butiken, alla får snällt vänta på sin tur, bestäm vilket abonnemang och färg innan det är er tur etc.). Ha ha ha, bara tanken på att Tommy skulle ha armbågat sig fram, knuffat folk åt sidan och desperat slitit åt sig en telefon är faktiskt ganska skrattretande!

Jag och Tommy hade telefonkontakt under hela väntetiden. Min nya frisör måste ha tyckt att jag var en jobbig människa som inte ens kan lägga mobilen åt sidan medan hon färgar och slingar håret. I alla fall berättade Tommy i ett samtal att min fullmakt inte gäller. Därför bestämde vi snabbt att det var Tommy som fick ta abonnemanget som sedan, när jag och Sandra kommer tillbaka från vår Londonresa nästa vecka, ska skrivas över på mig. Apple har satt reglerna och reglerna var att man var tvungen att vara där personligen. Ett annat samtal berättade att den telefon jag ville ha, en svart 16 GB, bara fanns i några få exemplar och en handuppräckning bland de köande visade att det var den de flesta ville ha. Gick det bra med en vit? Ytterligare samtal om vilket abonnemang som skulle vara bäst och billigast.

Och efter två timmar i kö var det äntligen klart – jag har en svart Iphone G3 på 16 GB! Fast nu slutar ju inte den här historien riktigt där…

Jag vet ju, vet, att telefonen inte är kompatibel med min snart 8 år gamla Mac. En ny är beställd, och det är INTE på grund av att jag vill ha telefonen utan för att det är dags nu, men den nya datorn kommer inte förren den 23 juli. Och att den kommer den 23 juli beror inte på att Apple tar lång tid på sig eller att jag själv har ”byggt” min dator med exakt det RAM-minne, exakt den hårddisk och exakt den processorn jag vill ha, utan på att jag utöver datorn beställde ett dataspel till Sandra. Datorn tar 3 dagar att bygga, spelet tar 3 veckor att få hem. Så, den 23 juli kommer datorn som min nya telefon går att använda med!

Men man kan ju inte låta bli att försöka i alla fall. Tänk om det ändå går, trots att jag idag varken har operativsystemet som krävs eller processorn. Så jag satte mig för att packa upp telefonen och i alla fall testa om det skulle gå. Trots att jag i bakhuvudet visste att det inte skulle göra det.

Problem 1 – var sjutton sätter man in SIM-kortet???
Efter flera genomläsningar av användarhanböckerna kunde jag bara konstatera att alla böckerna börjar med att man kopplar ihop telefonen med datorn. Men hur gör man innan??? Var sätter man in SIM-kortet??? Och någon beskrivning över de knappar som finns på telefonen finns inte. Tommy tyckte att jag skulle ringa supporten och fråga, men vem vill framstå som den absolut största idioten någonsin? Inte jag!
Till slut, efter timmar av letande hittade jag en kort beskrivning på Apples supportsidor. Vilken teknikidiot man är, det var ju ”bara” att trycka in änden på ett gem i det lilla hålet på ovansidan av telefonen. Och vips, så åkte en lucka för SIM-kortet ut! Vilken idiot fattar inte det?????

Problem 2 – uppdatering av Itunes
Eftersom Itunes inte svarade då telefonen kopplades ihop med datorn, förstod jag (faktiskt) att min gamla version av programmet var för gammal. Jag har ju varit där tidigare – installerat en nyare version bara för att upptäcka att min dator inte klarar av den med resultatet att jag fått avinstallera och installera den äldre versionen igen. Men, nu skulle det gå på något sätt. Fast efter ett bra tag kunde jag bara konstatera att det inte går. Jag måste verkligen ha ett nyare operativsystem!

Problem 3 – uppdatering av operativsystemet
Apple tillhandahåller uppdateringar på sina sidor. Vissa gratis, andra kostar. Ni kan bara inte tro vad det finns mängder av uppdateringar! Och allt är blandat, Mac och Windows, senaste och äldsta, huller om buller. Ytterligare timmar gick på att leta och leta och leta och till slut hittade jag den uppdatering jag sökte. Det var bara ett problem – versionen fungerar bara på Mac med Intel-processor. Suck, bara att ge upp.

Om inte jag hade varit så envis hade jag sparat hela dagen! Jag visste ju från början att det inte kommer att gå förren nya datorn är här, men envis som jag är så måste jag i alla fall prova. Nu sitter jag här med en splitter ny svart Iphone som jag knappt kan sluta fingra på. Användarböckerna är lästa från pärm till pärm och något annat kan jag inte göra förren 23 juli.

Men, jag har den!
(Eller som Tommy så skadeglatt påpekar med jämna mellanrum: JAG har den!!!)

Nu har äntligen Tommy kommit till Håkmark. Jag och Sandra har saknat honom SÅ mycket! Nu förväntar vi oss att det händer saker här. Med sig hade han kameran, så framöver kommer jag att kunna fota och lägga ut bilder också.

Idag har vi börjat att riva gammal köksinredning i Sandras blivande rum. Och golvmattan. Det visade sig att det faktiskt finns ett trägolv därunder, samma golv som i resten av övervåningen, men tyvärr går den nog inte att använda.

Efter att ha rivit och slitit i rummet upptäckte vi att toalettdörren på nedervåningen gått i baklås. Toaletten på övervåningen är avstängd och har inte använts på flera år, så den på nedervåningen är den enda vi har just nu. Och den dörren satt verkligen fast. Tommy skruvade av handtaget och låset, men det gick inte. Självklart blir man ju kissnödig just då, så efter att ha försökt med diverse sätt att få upp dörren fick Tommy tillåtelse att hugga in dörren med yxa om det var nödvändigt. Han försökte med att bända upp karmen runt dörren. Inget lätt jobb kan jag tala om! Efter att ha klämt mitt finger mellan kofoten och stämjärnet fick han äntligen bort karmen. Bara för att upptäcka att dörren och karmen är byggt på samma sätt som man bygger för att inbrottssäkra dörrar! Vem inbrottssäkrar en toalettdörr???

Till slut lyckades han i alla fall bända upp dörren med kofoten. Resultatet är att vi just nu inte har någon toalett med låsbar dörr. Men, den går i alla fall att dra igen för att täcka dörröppningen!

Det kryper här!

5000000722 17, 2008

Idag har det gått en vecka sedan vi flyttade in i huset. Jag och Sandra hade planerat att börja med målning, medan Tommy jobbade kvar i Krokom. I eftermiddag kommer han äntligen hit. Men vi har inte alls hunnit göra det vi skulle ha gjort! Och anledningen – det kryper spindlar över allt här! Inte så kul när man har en rejäl fobi. Om man öppnar en flyttlåda kryper det åt alla håll, likadant om man går ut på bron. Och källaren (där vi skulle börja måla) ska vi inte ens prata om – dit ner går INTE jag! Resultatet har blivit att vi egentligen inte gjort något alls i veckan. Förutom åkt runt på olika affärer på dagarna och handlat massor av onödiga saker. Allt för att slippa vara hemma och höra hur spindlarna kilar över golven. Men målningen, den är inte ens påbörjad.

I går ”gick TV:n sönder”. Sandra håller på att flytta runt TV:n hela tiden, vilket gör att sladdarna börjar blir lite glappa och lätt åker ur. Trots att jag har sagt till henne massor av gånger så fortsätter hon. I går blev jag less på att fixa TV:n igen för hundrade gången så jag sa att den var trasig. Snacka om att ungen fick abstinens! Men resultatet blev lyckat! Jag pekade ut huset där det bor barn och desperat på att ha något att göra begav sig Sandra dit. Och fick tre nya vänner. På kvällen gick jag också över dit och blev varmt välkomnad och bjuden på fika. Jättetrevliga grannar! Så flytten till Håkmark kändes genast lite bättre. Idag ska alla barnen låna en pool här i Håkmark. Sandra väckte mig halv fem i morse för att berätta att klockan snart var 9, otålig att få springa iväg till sina nya vänner.

Till sist måste jag klara ut ett missförstånd – det visade sig att den arga mannen inte är någon granne till oss. Han jobbade med avverkning och timmertransporterna. Skönt!