Onsdag 26/11
Efter en fullständigt obekväm resa ner under natten mot onsdagen, landade vi äntligen i Peking. Vi hade ändå tur, planet var inte fullt, vilket gjorde att vi kunde sprida ut oss längst bak i planet och fick faktiskt sova raklång. Själv lade jag mig över tre säten i mittgången och även om det inte är jättebekvämt, så kunde jag i alla fall sova längre stunder under natten. 

Vi checkade in på hotellet mitt i Peking, åt en snabb och dyr lunch på hotellet och mötte sedan vår guide och busschaufför för att bege oss till Himmelska Fridens Torg. Väl där höll vi bokstavligt talat på att blåsa bort, men det var en av anledningarna till att vi ville åka till Peking till att börja med, så det stod vi ut med. Torget såg inte alls ut som jag föreställt mig. Jag vet egentligen inte vad jag väntat mig, men i alla fall någon sorts markering av vad som faktiskt hänt där tidigare. Men givetvis fanns inte något sådant.

torget_31 torg_11 torg_22

På kvällen begav vi oss till en marknad för att shoppa lite. Ingen av oss var nog förberedda på vad som väntade. Marknaden är inomhus och fullpackad våning efter våning med små marknadsstånd. Här finns ALLT! Vilket oväsen, vilket skrikande efter köpare och hjälp vad vi fick ont i huvudet! Det var nästan i klass med försäljarna i Egypten, som fick oss att stanna på hotellområdet när vi inte orkade mer. Det gick inte ens att snegla på en vara utan att någon drog i en och skulle sälja. Till slut orkade vi inte och gick bara rakt fram, svarade inte, vände inte på huvudet. Vi hoppades att vi skulle orka bättre efter att ha fått sovit lite, så vi åkte till hotellet och sa godnatt.

På hotellet hade vi de hårdaste sängar vi någonsin sovit i, vilket innebar att det tyvärr inte blev mycket sömn. Förutom för Sandra som sov som en stock. Både jag och Tommy vände och vred på oss hela natten. Tommy vaknade till och trodde att han somnat på golvet, jag kröp över till Sandras tältsäng i förhoppning att den var mjukare, men det var den inte så efter ett tag kravlade jag mig tillbaka till min säng. Tror att vi somnade vid 4-tiden på morgonen!

Torsdag 27/11
Vi försov oss! Jag, Tommy och Sandra vaknade då de andra knackade på dörren och sa att det var dags för frukost. Sandra är snabb, så hon sprang upp ur sängen, klädde på sig och följde med på utflykt till den förbjudna staden. Jag och Tommy är segare, så vi erkände att vi försovit oss, tog en lugn frukost och åkte till marknaden igen.

På kvällen besökte vi en massör på hotellet. Jäklar vad det gjorde ont! Och ännu värre natt blev det att ligga i våra hårda sängar! Varenda rörelse gjorde jätteont!

Fredag 28/11
Äntligen dags för Kinesiska Muren!  På vägen dit stannade vi vid en porslinsfabrik. Eller vad man nu ska kalla det för? Faktum är att det vi trott var porslin egentligen är koppar som målas med porslin. Vi fick en jätteintressant visning med guide och fick se från början till slut hur vaserna tillverkas.

fabrik_1 fabrik_2 fabrik_3

Efter fabriken stannade vi vid den heliga vägen, gick vägen fram och hoppade på bussen igen på andra sidan.

vag_1 vag_2 

Sedan var vi framme vid muren. Hjälp vad det såg högt ut att klättra! För det handlade verkligen om att klättra. Vissa trappsteg var över en halv meter höga, andra bara några centimeter. Uppåt gick dock ganska bra, givetvis med lite pauser då och då för att hämta andan. Värre var det nedåt, då började benen verkligen att skaka efter en liten bit. Väl nere på marken igen fick vi ett hysteriskt skrattanfall när vi var tvungna att luta oss mot en vägg för att överhuvudtaget stå på benen. Men, vi spydde i alla fall inte, som någon annan gjorde! Enligt vår guide så säger man i Kina att alla som klättrat på muren är hjältar. Och visst kände vi oss som hjältar, även om vi inte orkade mer än några hundra meter!

muren_5 muren_4 muren_3 muren_2 muren_1

Direkt efter Kinesiska Muren åkte vi till en restaurang i Peking där vi åt den traditionella maträtten Peking Anka.

Lördag 29/11
Sista dagen i Peking. Morgonen började med massage för Sandra, mamma och AnnaCarin, så jag och Tommy fick ta det lite lugnt på hotellet i väntan på att de skulle bli klara.

Därefter åkte vi till ett ”hett” tips enligt en guidebok som AC hade med sig. Enligt beskrivningen så skulle det ligga affärer, verkliga guldkorn, vid ambassaderna i Peking. Beskrivningen var att man skulle utgå från Engelska ambassaden, som skulle ligga mittemot den Amerikanska. Därefter skulle man gå västerut till Ritan Office Building, där affärerna skulle finnas. Så stod det i guideboken!

Men givetvis stämde det inte i verkligheten. Mittemot Engelska ambassaden låg Albanska ambassaden. Ingen av vakterna pratade engelska så lite villrådiga stod vi där på gatan och visste inte vart vi skulle ta vägen. Och nu är det ju vi som var där ( jag säger bara det, för om det hade varit några andra, så hade de tänkt efter lite innan de gjorde vad vi gjorde!) ”Jag har en kompass i min mobil” sa Tommy och fiskade upp sin svarta mobil. Han lade den på trottoaren och började snurra på den för att ”kalibrera kompassen”. Utanför en ambassad och med vakter i närheten…

Givetvis började vakterna att undra vad sjutton vi höll på med. En mobil kan ju faktiskt på håll se ut som en massa andra saker, en bomb till exempel. Tommy snurrade på och vakterna kom springande för att se vad vi gjorde. Kanske insåg de att terrorister inte har med sig 8-åriga barn eller så förstod de att vi inte höll på med något farligt, men efter att ha pekat ut var västerut låg, så fick vi följe av en vakt som gick ca 10 meter bakom oss. Hela vägen fram till Ritan Office Building. Som visade sig vara en secondhandbutik med kläder i asiatisk stil. Så vi stoppade en taxi och åkte vidare till nästa ställe istället.

På kvällen gick Sandra, mamma och pappa på Akrobatik och jag och Tommy besökte en stor livsmedelsbutik, ungefär som Coop Forum. Där gick vi runt och tittade på självdöda fiskar i akvarium, stackars sköldpaddor och döda larver.

Söndag 30/11
Efter att äntligen vant oss vid våra hårda sängar, fick vi en hel natts sömn. Eller så var vi så utmattade att vi bara sov i alla fall. Vi packade väskorna, vilket inte var helt lätt, en av dem fick vi nästan stå på för att få igen och checkade ut från hotellet.

Mycket går att säga om Kina. En del var jättetrevliga, andra absolut inte. Ibland kände vi att vi gjort en bra affär, ibland kände vi oss grundlurade. Vi kommer nog inte att åka tillbaka fler gånger och efter det som hände i passkontrollen och säkerhetskontrollen på flygplatsen (en lång historia som får berättas någon annan gång, men det verkade som att den slutade med att både jag och Sandra fick en ”notering” i deras säkerhetssystem) tror jag inte att jag och Sandra kommer in i landet fler gånger. Fast det räcker så här – vi har sett det vi kom för att se, Himmelska fridens torg och Kinesiska muren!

flagga1

Annonser