Alla älskar Skellefte AIK!

20000000300 17, 2008

Så var det äntligen dags! Min första hemmamatch i Skellefteå Kraft Arena. Vilket är konstigt egentligen, jag är 36 år gammal och är sedan barnsben indoktrinerad SAIK fans av en fanatisk pappa! I hjärtat har jag alltid hejat på Skellefte även om jag aldrig bott där, jag försöker se matcherna och jag trakasserar Tommy som hejar på Brynäs. Men nu var det dags!

Redan en timme innan matchen gav jag mig av. Jag tyckte själv att det var tidigt, men det är en bit att gå och det är VÄLDIGT branta backar upp mot arenan. Och jag upptäckte snabbt att jag inte var ensam. Från centrum upp mot arenan gick ett svart och gult lämmeltåg med glada och förväntansfulla människor. Och ett lämmeltåg av bilar. Jag lyssnade på samtal runt om mig medan jag gick. Det var matchstatistik, strategier och kommentarer om vilken spelare som gjort vad i tidigare matcher.

Väl uppe  (och ganska darrig efter alla branta backar) möttes jag av en fullsatt (sånär som på 20 platser enligt Norran) arena. Och mycket höga förväntningar. På alla stolar låg svarta och gula papper och via högtalaren blev vi uppmanad att hålla upp dem över huvudet när spelarna skulle komma ut. Det skulle se ut som ett stort svart och gult hav på läktarna. Strax innan spelarna kom ut ställde sig en kille med Skelleftes flagga mitt på isen. Och i högtalarna spelades Hans Zimmers musik från filmen ”The Rock” (jag vet det för Hans Zimmer är min favoritkompositör och musiken från The Rock är bland hans bästa!). Mäktigt! Det enda som hade varit mäktigare hade varit om alla stod upp och sjöng Jamtlandssången och viftade med Jamtlandsflaggan!

img_0132

Stämningen i arenan var helt fantastisk! Jag har bara varit på någon ishockeymatch tidigare, men jag har aldrig upplevt att det varit sådant fullständigt stöd från HELA arenan. Men vad vet jag, det kanske är likadant hemma hos de andra lagen?! ALLA klappade i takt och sjöng med i hejaramsorna och nog tyckte jag att laget fick lite extra tempo.

Mot slutet av andra perioden ramlade en färjestadare på isen och Skellefte fick en utvisning. Trots att reprisen på TV-skärmarna visade klart och tydligt att ingen skelleftespelare ens var i närheten när han ramlade! Jag lovar och svär, HELA arenan (jo, jag också. Man dras ju med i stämningen!) buade ut domaren under HELA de två minuter som utvisningen pågick.

I tredje perioden ökade tempot ytterligare. Skellefte hade så många bra chanser till mål, men det ville sig inte. Och bara 17 sekunder innan periodens slut hände det som inte fick hända – Färjestad fick tumultartat in ett mål. Och luften gick ur hela arenan! Skellefte tog ut målvakten och det blev ett mål till.

Efter matchen gick ett lämmeltåg ner mot centrum. Fast ett ledset och bedrövat lämmeltåg den här gången. Själv är jag fast! Det blir definitivt fler matcher framöver, jag måste ju passa på nu när jag jobbar i Skellefteå! Tyvärr blir det nog inte mer den här säsongen – när det är hemmamatch på måndag jobbar jag i Umeå och vid den eventuella hemmamatchen nästa lördag är jag i London. Jag vågar inte hoppas på att det blir finalspel. Men nästa säsong, DÅ ska jag gå på alla hemmamatcher jag bara kan!

ALLA ÄLSKAR SKELLEFTE AIK, SKELLEFTE AIK, SKELLEFTE AIK.  ALLA ÄLSKAR SKELLEFTE AIK, SKELLEFTE AIK, SKELLEFTE AIK.

Annonser

Den stora fiskelyckan!

15000000310 17, 2008

Av någon oförklarlig anledning fick Tommy idén att han och Sandra skulle åka och fiska idag. Att fiskeidén är så oförklarlig för mig beror på att Tommy inte fiskat de senaste 20 åren. Han älskade verkligen fiske… men sedan träffade han ju mig, en fiskallergiker!
Planerna för söndagen gjordes upp under lördagskvällen. Både Tommy och Sandra var så ”uppihejsan” att de knappt kunde sova. Tommy vaknade först i morse, kl.06.00 och var givetvis tvungen att väcka mig. Sandra vaknade sist av familjen kl.06.30.

Plötsligt var hela köksbordet fyllt med 20 år gamla fiskegrejer. Pimpelspön, fiskelinor, dammiga krokar och drag. Med huvudena tätt ihop gick de båda igenom varenda detalj, drog i linor för att se att de skulle hålla, provade pimpelspön och fingrade på gamla krokar. Själv var jag helt säker på att dagen skulle sluta på akuten med att plocka ut krokar ur små barnahänder. Sandra bubblade och var glad, struntade i Tommys ”Nej, nej tryck inte där!” och tryckte för glatta livet. Efter att ha packat fiskegrejer, gjort fika och klätt på Sandra åkte de iväg till Hissjö för att pimpla. 

Och kom hem igen ganska omgående. Med en liten, liten, liten, liten fisk. Matsäcken var uppäten och intresset för fisket hos Sandra hade svalnat fort, att leka med maggots var mycket roligare. Den stora pimpeltävling som arrangeras i Hissjö och som de under morgonen var helt i samförstånd att delta i, nämndes inte längre. Och inte ens när Sandra, som i vanliga fall är en stor linslus, ombads visa upp den lilla fisken för att ta kort, syntes den fiskeglädje som fanns där i morse! Resultatet av dagens fiske syns här nedan.

fiskelycka

fiskelycka_2