Tilly ordnade eget party!

2000000809 17, 2008

Vi har precis kommit hem från Storsjöyran. Tre dagar med musik och fest. Och akut sjuk hund med veterinärbesök som följd.

Sent på fredag kväll märkte vi att Tilly hade ont i munnen. Alla försök med att öppna hennes mun för att titta, resulterade i att hon skrek rakt ut. Vi var ganska övertygade om att det fastnat en sticka eller liknande mellan någon tand. På lördag morgon hade det inte blivit bättre och Tommy fick fortfarande inte titta i munnen. Så han tog Tilly och åkte till jourveterinären. Vi vet fortfarande inte vad som var fel, men enligt blodprovet har Tilly en inflammation i munnen, troligtvis käken. Trots en lugnande spruta och dubbla doser bedövning var det svårt för veterinären att se helt klart (eftersom Tilly fortfarande protesterade i högan sky), men hon tyckte att det såg bra ut både i munnen och svalget. Ordination: antibiotika i 8 dagar och fortsatt utredning om det inte gått över efter helgen.

Lite orolig blir man ju, tänk om det är något jättefel på stackars Tilly. Vi dividerade hit och dit om vi verkligen vågade lämna henne med de andra hundarna och ta en tur in till stan och tivolit. Till slut åkte vi. Hon var ju både lugnad och bedövad, så vi resonerade som så att hon borde sova som en stock!

Trodde vi! För när katterna var borta dansade råttan bokstavligen på bordet! (Och det är heller inte första gången, vi har tagit Tilly på bar gärning uppe på köksbordet många gånger!)

När vi är hos mina föräldrar (som är väldigt rädda om sina möbler och andra saker) stänger vi av ett rum för hundarna genom att ganska invecklat använda gröna kompostgrindar (vi har några utbrytare i familjen). Trots det lyckades Tilly på något sätt ta sig ut samtidigt som hon stängde till för de andra. Och då började partyt! Sandras stooora lösgodispåse inklusive sega kolor med papper på åts upp, lika så det lilla lager av  två påsar brända mandlar och en påse nötter som jag tänkt ta med till Umeå. Det lustiga var att alla påsarna och de väldigt fint avskalade papperen från kolorna låg snyggt och prydligt framför kompostgrinden. Och framför de andra hundarna, utom räckhåll. De måste ha varit galna av avundsjuka!

Mindre lustigt var att benet från en karrékotlett som vi idiotiskt nog glömt kvar på en tallrik på vardagsrumsbordet också var borta! Tommy försökte lugna mig med att Mozart, Plutos pappa, alltid ät fläskben. Men han åkte snabbt och köpte sparris och matolja som Tilly gladligen stoppade i sin jätterunda mage. Framför mig såg jag nya besök hos veterinären och alla de skador som benet skulle kunna ställa till med. Men, det gick bra. Benet kom ut på promenaden på söndagsmorgonen. Och nästa gång får vi försöka hitta på någon ny klurig konstruktion som håller Tilly inne! Och smärtan i munnen? Tja, hon åt som sagt flera sega kolor och efter det verkar allt vara bra igen. Vette sjutton vad som var fel, men ont har hon i alla fall inte längre.

Annonser

2 Responses to “Tilly ordnade eget party!”


  1. Haha, med hjälp av lite kola kan man bli hur bra som helst! Tur att det inte var massor av choklad hon vräkte i sig, det hade ju kunnat sluta illa.

    Hundars mage brukar ju annars klara det mesta. Gunnar åt ju som ni kanske kommer ihåg både hårfärningsmede, gladpack och hela glasspinnar utan att bli det minsta dålig.:)

    Kompostgaller använder vi oss också av här hemma. Eino är livrädd för allt som skramlar så han skulle aldrig komma på tanken att på egen hand försöka ta sig förbi gallret.

    Hoppas inflammationen i munnen håller sig borta!

    Kram!

  2. Annika T Says:

    Vilken historia!

    Jag är ju inte såååå förvånad att lilla fröken kunde passa på att roa sig … och säkert är hon som mor alltid fullständigt utsvulten… Låter dock mindre kul med det onda i munnen – märkligt, men får innerligt hoppas att det inte återkommer. Det kan ju vara ett getingstick eller något ditåt – för är man nyfiken så är man och någon ”sötsak” kan det ju vara som hon delat med geting innan stora kalaset… Hur som helst så hoppas jag att ni trivs med henne – trots alla galenskaper.

    Vi har full rulle äbven hemma hos oss med syrran Mary som definitivt hade kunnat göra samma sak – full i f-n hela tiden och räds inte f-n själv, men hon lyssnar faktiskt på både sitt, stanna kvar och pip-pip dvs kom hiiit… än så länge i alla fall.

    Kram, från ”gammelmatte”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s