Allrummet klart

24000000723 17, 2008

Så var det dags för ett ”färdigt” rum till (det saknas som vanligt lister och den här gången också en del av det nya taket som inte är på plats ännu)!

Så här såg det ut innan:

DSC_0001

DSC_0003

Och så här blev det efter:

DSC_0057

DSC_0058

Annonser

Äntligen semester…

24000000720 17, 2008

NOT!

Äntligen dags för semester, men så mycket semester blir det inte att tala om den här sommaren. Vi ska nämligen måla om huset! Och det är ett stoooort hus!

Första semesterveckan kom därför både mina och Tommy föräldrar upp för att hjälpa till. Vi är inte riktigt färdiga, det har ju regnat en del, men vi är på god väg. Och om någon undrar varför vi nu för tiden har golden med gråa fläckar, så beror det på att de ”givetvis” måste luta sig mot huset innan färgen torkat!

DSC_0048

DSC_0055

Länge leve mobilen…

14000000620 17, 2008

… INTE!
I augusti förra sommaren följde Sandra med mina föräldrar till Dagges sommarstuga utanför Nyköping. En stor händelse för Sandra som inte varit hemifrån en hel vecka tidigare. Som resepresent köpte vi en liten rosa mobil så att hon skulle kunna ringa oss när hon ville.

Den här mobilen har varit illa ute många gånger. I princip varje vecka har vi febrilt letat efter en borttappad mobil. Den har legat under sängen, i tvättkorgen, i skolväskan och kvar på skolan. Den har också många gånger varit nära att hamna i tvättmaskinen då Sandra är urusel på att tömma sina fickor innan hon slänger kläderna i tvättkorgen. Hittills är det ”bara” pengar, lappar, stenar, tuggummin och godis som blivit tvättade.

Tills nu. I princip samtidigt som jag satte igång tvättmaskinen började Sandra att springa runt och leta efter sin mobil. Kanske borde jag ha fått några onda aningar, men det fick jag inte. Det fick däremot Tommy och tillsammans gick vi ned till tvättstugan för att gå igenom tvättkorgen. Och då såg vi den. I tvättmaskinen. Åkandes runt runt. Luckan gick inte att öppna ens om vi stängde av tvättmaskinen, så vi ställde snabbt om den på snabbläget 15 minuters snabbtvätt.

IMG_0180

Under stora protester fick sedan Sandra försöka torka mobilen med hårtorken. Vi fick faktiskt igång den en stund, men den fick frispel och spelade alla tänkbara truddelutter. Sedan dog den. Högst upp på Sandras önskelista inför födelsedagen står nu – en mobil. Men OM hon får en ny mobil blir det inte en liten mobil. OM hon får ytterligare en mobil så ska det vara av den modell som fanns när mobilerna introducerades. En jättelåda med handtag som inte går att tappa bort eller råka tvätta!

Jag är en jävla F*tta!

7000000626 17, 2008

I fredags arbetade jag från kontoret i Umeå. Jag har fått utpekat vilka parkeringsplatser som är våra, så där parkerade jag min bil. Efter en timme ringer en mycket upprörd och otrevlig kvinna som säger att jag står på hennes parkeringsplats. 

När jag kommer ut och kör undan min bil förstår jag direkt vem det var som ringt. Hon kom körande mot mig och om blickar kunde döda hade jag varit stendöd nu. Jag parkerade på en annan plats och gick henne till mötes och bad om ursäkt för att jag ställt mig fel. Och då börjar hon att skrika och svära och kallar mig för jävla f*tta. Det var så absurt att jag inte ens blev förbannad. Istället trodde jag att jag skulle börja asgarva. Så sjukt var det. Hon skriker och gormar så folk stannar till på trottoaren för att se vad det är som händer. Det enda jag kom mig för var att säga att jag tyckte att hon skulle söka hjälp. Sedan gick jag.

Jag kan förstå att man blir irriterad om någon ställt sig på ens parkeringsplats. Men jag kan inte förstå hur en kvinna i 50-55 års ålder kan bete sig på det sättet. Och faktum är att i mitt vuxna liv har jag bara blivit utskälld på det sättet, med svärord eller kallad fula ord, fyra gånger. Någonsin. Och alla fyra gångerna har varit det senaste året och här i Umeå. 

Första gången var dagen vi flyttade in i Umeå. Timmergubben som kom farande och gallskrek och svor för att vi stod med bilen på vägen vid huset. Samma dag blev jag utskälld av en kvinnlig busschaufför när jag skulle köra in till hotellets garage. Trots att det var tydligt skyltat att hotellgäster fick köra på bussgatan för att ta sig dit. Samma vecka blev jag trakasserad av en blådåre till bilist. Jag stod i rondellen vid Ersboda och valde att inte kasta mig ut framför en långtradare som kom genom rondellen. Gubben, ca 60 år, i bilen blev fullständigt galen och körde efter mig ända till nästa rondell samtidigt som han tutade hela tiden och räckte långfinger. För att jag inte kastade mig ut framför långtradaren. Och nu den fullständigt rabiata kvinnan på parkeringen.

Jag kan lätt säga att de första tre upplevelserna definitivt färgat både min och Tommys syn på Umeå. Nu i fredags ryckte vi bara på axlarna och sa ”blir man förvånad?”. Och tyvärr blir vi inte det längre.

Inflyttning a la Aronsson

7000000609 17, 2008

Efter att ha sovit på mormors vardagsrumssoffa i fyra månader blev det äntligen dags att flytta in i min övernattningslägenhet. Själva inflyttningen ägde rum precis samtidigt som mina föräldrar var i Skellefteå, vilket passade ganska bra. Hjälp med inflyttningen. Allt var perfekt uttänkt, min bil lastades full med allt som skulle tas från Umeå och på Mio i Skellefteå väntade matbord, stolar och bäddsoffa. Samt släpvagn. 

På eftermiddagen åkte vi till Mio och sedan begav vi oss till lägenheten. Vi började med att gå in och bara titta. Och jag öppnade fönstret för att vädra ut lite. Vilket var en sanslös tur! För nu började det som alltid händer mig. Vi gick ut för att börja packa in och hör hur ytterdörren slår igen. Och den gick i lås.

”Var har du nycklarna”, frågade pappa.
”I min jackficka”, svarade jag. ”Och jackan ligger i lägenheten”.
”Har du numret till hyresvärden”, frågade pappa.
”Ja”, svarade jag. ”I min mobil. Och den ligger i jackan”. 

Jag och mamma kom ihåg att fönstret var öppet. Som tur var ska jag bo på nedervåningen. Vi började titta oss omkring efter något att klättra på för att ta oss in genom fönstret. På ett granngarage hängde flera stegar. Mamma knackade på hos ägaren och en äldre kvinna öppnade. Hon var lite tveksam, men sa till sist att det gick bra att låna en stege. Vi hade precis lagt vantarna på stegen när hennes man dök upp.

”Det där är mina stegar”, sa han.
”Ja, din fru lovade att det gick bra att låna en stege en kort stund”, svarade mamma.
”Det är MINA stegar, inte min frus”, sa han.
”Jaha”, svarade mamma, ”men det visste inte vi. Går det bra att vi lånar en stege en kort stund?”

Efter att ha förklarat varför vi behövde låna en stege fick vi äntligen med oss den. Mamma blev den som fick klättra in genom fönstret medan jag höll stegen. Min mobil låg ju i jackfickan, jag har en ursäkt, men att pappa inte kom sig för att ta kort är svårare att bortförklara. Jag tror att han skrattade för mycket!

Det har tagit lite tid, men nu är badrummet på övervåningen äntligen klart! Badrummet har stått oanvänt i 15 år, så vi fick riva ut allt inklusive hacka upp golvet (cement) för att byta avloppsrör. Och när det äntligen var klart visade det sig att rostklumpar i de övriga rören hade skapat stopp i avloppet. Men nu är det åtgärdat. Det innebär också att vi fram emot hösten kan börja renovera badrummet nere (vi kan ju inte vara utan badrum helt och hållet)!

badrum_nytt_1

badrum_nytt_2

Och så här såg badrummet ut innan vi satte igång med renoveringen:

badrum_innan_2

badrum_innan_1

Kommer du ihåg 80-talet???

24000000425 17, 2008

I kväll var det disco på Sandras skola. Med 80-tals tema. Någon som kommer ihåg hur man såg ut på 80-talet? Om inte, se bilderna nedan!

sandra   sandra_3

sandra_2

En kväll med minnen

24000000459 17, 2008

Sedan jag började på Hyresgästföreningen är jag inkvarterad hos min mormor i Skellefteå. Vem trodde att det var bostadsbrist i Skellefteå???

I vilket fall som helst, igår efter jobbet gick jag och köpte en flaska rött vin och hämtade kinamat. Trots att min mormor äter middag tidigare än vad jag gör, jag slutar ganska sent på eftermiddagarna, brukar hon alltid ändå vilja sitt ned tillsammans med mig, äta lite och bara prata en stund. Så igår satte vi oss ned, drack vin och åt mat. Och pratade. Och pratade. Och pratade. Om allt, men mest alla resor som vi gjort tillsammans när jag och min syster växte upp.

På nästan alla resor var min mormor och morfar med. Och oj, vilket minne min mormor har när det gäller resorna! Hon kommer ihåg massor som jag själv glömt bort för länge sedan, vad hotellet hette, var det låg, ja till och med rumsnumret i vissa fall. Hon kom ihåg när jag ”försvann” i Marbella, Spanien och morfar nästan fick en hjärtattack av oror (fast egentligen höll jag mig bara utom synhåll tillsammans med den spanska killen jag träffat), när mormor tappade tanden och mamma skulle klistra dit den (vilket inte var i Arma Di Taggia som jag mindes det, utan på Sicilien), när jag låg en vecka på sjukhus i San Remo och alla andra roliga och dråpliga minnen från våra resor.

Det kändes så bra att sitta där i köket och bara prata med mormor. Under de månader som jag bott hos henne har vi fått ett helt annat förhållande än bara mormor och barnbarn och det är jag jätteglad för. Kanske fanns det en mening med att jag fick jobb i Skellefteå?!

Tillbaka till verkligheten

18000000417 17, 2008

Nu är vi tillbaka i verkligheten igen! Inget mer sol och bad och slappa sköna dagar på Kap Verde. 
Tyvärr, eller kanske inte egentligen, hände inget speciellt på den här resan. Alltså inget av de tokigheter som brukar hända när vi är ute och åker. Och det var väl kanske skönt.

Vi har bott på hotellet Riu Funana utanför Santa Maria på ön Sal. Ett fantastiskt hotell med nära till den underbara stranden, god mat och massor med sysselsättning när man tröttnat på att bara slappa på dagarna.

Och stranden och havet är verkligen så härliga som de ser ut på bilderna!

dsc_0055   dsc_0060 

dsc_0066  dsc_0094

På eftermiddagarna var Sandra på miniklubben, kl.19.00 varje kväll åt vi middag för att hinna till minidiscot kl.20.00. Efter discot började kvällens show som varierade varje kväll. Varje kväll avslutades med samma härliga låt där alla som uppträtt dansade tillsammans med publiken. I miss it!

På onsdag är det äntligen dags! Jag, Tommy och Sandra åker till Kap Verde för 10 dagars sol, bad och avkoppling. Nu är det så nära att vi börjar längta, tidigare låg det så långt bort att det bara glömdes bort.

Samtidigt blir man lite nervös. Jag har ju på flera ställen berättat om alla tokigheter som ALLTID händer när vi är ute och reser. Så vad kommer att hända den här gången? I går kväll satt jag och Tommy och pratade lite om just det. Allt tokigt som händer på våra resor.

Jag berättade om det mest roliga hittills:
När jag var 12-13 år åkte jag, mamma, pappa, AnnaCarin, mormor, morfar, Dagge, Sanna, Rickard och Julia till Arma Di Taggia i Italien. Bara några dagar innan resan tappade min mormor en tand. Inte en framtand, men någon där i närheten. Hon gick till en tandläkare som valde att limma fast tanden.

Och vad händer i Italien. Jo, hon tappar givetvis tanden och visade upp en stor glugg så fort hon öppnade munnen. Ingen vill ju se ut på det sättet, så hon och mamma slog sina huvuden ihop och kom fram till: Vi köper Karlssons Klister!

Tanden placerades i askkoppen på hotellrummet och vi gav oss ut för att leta efter Karlssons Klister. När vi kommer tillbaka till hotellrummet har städerskan varit där. Allt är rent och snyggt. Så även askkoppen! Panik, tanden är borta!

De får tag på städerskan som berättar att hon slängt soppåsen i en container på hotellets bakgård. Containern är full. Både mamma och mormor kastar sig i containern och börjar att söka efter rätt soppåse. De söker faktiskt systematiskt och till slut hittar de faktiskt den rätta soppåsen. Och tro det eller ej – de hittar tanden. Bara synen av dem, båda i containern, fullt sysselsatta med att gå igenom soppåse efter soppåse, fick oss alla att skratta hejdlöst. Kan bara tänka mig vad förbipasserande tänkte…

Uppe på hotellrummet tvättas tanden av med wiskey för att bli ren. Mamma tar tanden och en klick klister och ska med ett finger placera tanden i mormors glugg. Hon trycker upp tanden i gluggen och håller kvar en stund för att den ska fastna. Hon tar bort fingret och upptäcker  – tanden sitter kvar på fingret. Den har klistrats fast! Givetvis skrattar vi alla så tårarna rann!!! Hur hon sedan fick bort tanden från sitt finger kommer jag faktiskt inte ihåg, men på något sätt gick det. Och tanden fastnade där den skulle.

Efter att för bara en vecka sedan, irrat runt mitt i natten i en förort till London utan att kunna ta oss tillbaka till lägenheten, är det klart att vi båda tänker:
”Och vad kommer att hända den här gången då?”